dumpats.blogg.se

Jag förstår fortfarande inte varför du inte ville prata med mig. Du ville leva ditt liv som en ungkarl, inte behöva tala om  när du skulle komma hem eller vart du var någonstans. Hur kunde du tro att jag skulle acceptera det?
Vem i hela friden vill leva så? Du tyckte att jag skulle leva mitt liv och du ditt men att vi ändå skulle ha ett gemensamt hem. Att du kunde komma och gå som du ville, umgås med vem som helst utan att tala om det och att jag skulle vara glad och lycklig ändå. Hur fan är du funtad??

Det är så jävla egoistiskt att tänka så. Alla kvällar jag väntat och väntat när du inte velat tala om vart du är. Alla gånger du blivit arg för att jag frågat. Du tyckte att jag tjatade och kvävde dig med mina frågor. Men du sa ju aldrig någonting. Jag fick inget veta. Du hade lika gärna kunnat bedra mig utan att jag någonsin fick reda på det för du fick det alltid att kännas som att allt var mitt fel. Jag vet att du inte bedragit mig för jag vet att du ägnat dig åt din hobby och dina killkompisar, men du borde ha förstått att det kändes så för mig när du inget ville säga.

Vet du något förhållande som fungerar så? Vet du någon som är lycklig i ett sånt förhållande?

När vi träffades första gången sa du att du inte var redo för ett förhållande. När du gjorde slut sa du att du inte orkar med ett förhållande. Fan va dum jag var som trodde på dig när du sa att du ändrat dig efter att vi dejtat i flera veckor utan resultat. Du sa att du insett att det inte var kul att vara singel och nu ville ge oss en chans. Det känns som en stor fet lögn nu... Men nu får du vara singel, hoppas du njuter!!
Om du inte hade varit så jävla egoistisk hade du aldrig blivit tillsammans med mig för jag tror att du innerst inne vetat hela tiden att du inte var redo för ett förhållande. Och jag hade gått vidare, hade träffat någon ny men släppte allt för din skull när du ändrade dig. Fan va jag ångrar mig.

Fan, fan, fan...