Dumpats...att lära sig leva.
Kategori: Allmänt
Jag saknar inte X, tänker knappt på honom längre. Han har liksom bränt alla sina broar och nedgraderat sig själv till en mycket sorglig varelse.
Jag vet inte vad jag känner för M heller. Jag tror mest jag är besviken över att åter igen ha blivit dumpad. Jag borde vetat bättre. Jag borde lyssnat på de som varnade mig för honom, men jag avskyr rykten och valde att inte bry mig.
Det svåra nu är att jag insett att jag måste vara ensam. Jag måste lära mig att tycka om ensamheten och att bara vara med mig själv.
Jag minns så väl att jag sa till X när vi började dejta att jag inte hade något behov av ett förhållande eftersom jag tycker så mycket om att umgås med mig själv. Den känslan dödade han totalt. Jag får panik varje gång jag tänker på att behöva vara själv. Det är inte bara helgerna som är jobbiga utan till och med vardagarna. Jag vill inte åka hem till en tom lägenhet. Min bror säger att jag måste lära mig att njuta av ensamheten för att kunna gå vidare på riktigt och kunna träffa någon ny. För ett par dagar sedan sade även en vän det till mig och jag har nog insett att de har rätt.
Men hur gör man?
Ska jag tvinga mig själv att sitta själv? Än så länge går veckodagarna ganska bra eftersom jag fortfarande har en del att göra i min lägenhet men helgerna? Tanken på att sitta ensam en hel helg ger mig sådan ångest att jag knappt kan andas och jag är rädd för vad jag skulle kunna göra om det blev verklighet.
Jag har gjort mig själv upptagen varenda helg sedan X gjorde slut och de närmaste veckorna är det en del inbokat också, men sen då? När julen kommer? Jag som aldrig firar jul med min familj. Jag får ont i magen bara jag tänker på jul och nyår. Jag vill inte... Vill inte...
Kanske får det bli volontärarbete på julafton i år igen. Bara för att fördriva tiden... Slippa ensamheten.
Någon som har ett botemedel mot ensamhet?
Jag vet inte vad jag känner för M heller. Jag tror mest jag är besviken över att åter igen ha blivit dumpad. Jag borde vetat bättre. Jag borde lyssnat på de som varnade mig för honom, men jag avskyr rykten och valde att inte bry mig.
Det svåra nu är att jag insett att jag måste vara ensam. Jag måste lära mig att tycka om ensamheten och att bara vara med mig själv.
Jag minns så väl att jag sa till X när vi började dejta att jag inte hade något behov av ett förhållande eftersom jag tycker så mycket om att umgås med mig själv. Den känslan dödade han totalt. Jag får panik varje gång jag tänker på att behöva vara själv. Det är inte bara helgerna som är jobbiga utan till och med vardagarna. Jag vill inte åka hem till en tom lägenhet. Min bror säger att jag måste lära mig att njuta av ensamheten för att kunna gå vidare på riktigt och kunna träffa någon ny. För ett par dagar sedan sade även en vän det till mig och jag har nog insett att de har rätt.
Men hur gör man?
Ska jag tvinga mig själv att sitta själv? Än så länge går veckodagarna ganska bra eftersom jag fortfarande har en del att göra i min lägenhet men helgerna? Tanken på att sitta ensam en hel helg ger mig sådan ångest att jag knappt kan andas och jag är rädd för vad jag skulle kunna göra om det blev verklighet.
Jag har gjort mig själv upptagen varenda helg sedan X gjorde slut och de närmaste veckorna är det en del inbokat också, men sen då? När julen kommer? Jag som aldrig firar jul med min familj. Jag får ont i magen bara jag tänker på jul och nyår. Jag vill inte... Vill inte...
Kanske får det bli volontärarbete på julafton i år igen. Bara för att fördriva tiden... Slippa ensamheten.
Någon som har ett botemedel mot ensamhet?
